Jag blir något trött när jag läser artikeln Det var ju han och jag mot världen på DN:s nätupplaga. Artikeln nämner tre personer, varav två är kvinnor, som råkat ut för otrohet. Med en något skeptisk inställning börjar jag läsa, och får genast intrycket av att artikeln är vriden. Jag försöker hålla mig, tills det att jag börjar läsa sektionen som handlar om artikelns enda man, nämligen "Erik".
I stycket om "Erik" får man läsa att han och hans dåvarande flickvän hade "bestämt sig för varandra", ändå blir han sviken. Sen kommer den naturliga punchlinen — "Erik" har ju (naturligtvis) varit otrogen, flera gånger, i förhållandet tidigare. I artikeln kan vi läsa att "när han diskuterade med vänner brukade han säga att han var 'trogen mot sig själv'". Det verkar vara en riktigt hyvens kille det här.
Efter att ha läst de andra kvinnornas gråtmilda historier så kan man ju inte låta bli att fundera på vad det egentligen är som man vill ha sagt med den här artikeln. Vi får möta två sårade kvinnor och en sårad man, med den enda reservationen att mannen faktiskt förtjänade det för han verkar ju vara ett jävla as. Hela situationen blir inte bättre av att det faktiskt är en kvinna som skrivit artikeln.
Det är fullt möjligt att jag överreagerar, men jag tycker att om man ska diskutera jämlikhet och könsroller så kanske man också bör göra det från båda perspektiven. Rigida könsroller drabbar alla, inte bara det motsatta könet utan också till stor del de som befinner sig i könet men inte känner igen sig i könsstereotyperna.
Gör om, gör rätt, Malin Nordgren.
Tillägg: Glömde förresten nämna en sak som är ganska relevant i sammanhanget, den sista meningen i sektionen som handlar om "Erik" avslutas med moralkakan "numera vet jag hur det känns att bli sviken". Det finns säkert många andra saker som också är värda att ta upp med artikeln, bland annat det faktum att till och med rubriken utgår från ett kvinnligt perspektiv.
2 months ago