afekh

Att angöra en brygga

2010-06-24T17:26:00.000+02:00

Så lång tid utan ett inlägg, och när det väl kommer ett så handlar det om öppen källkod!? Du har all rätt att vara förbannad, och jag har all rätt att inte bry mig ett dyft. Jag är lycklig numera, och med lyckan försvinner all kreativitet, men i gengäld utbyts den mot realisationen att den kreativitet man trodde man hade var ganska patetiskt, och att det förmodligen var bäst att den självdog innan man själv blev en ny Marcus Birro.

Till ämnet; om du undrar hur man skapar en nätverksbrygga i Linux, närmare bestämt Ubuntu (förmodligen samma i Debian), så har jag tänkt att gå igenom det här. I Windows är det ju bara att markera två anslutningar, högerklicka och välja att skapa en brygga. Använder man Linux har man ju däremot hår på bröstet (oavsett kön) och då vill man ner i skiten och meka.

För att skapa en brygga måste du först veta vilka interface du vill brygga. I mitt fall är det eth0 och eth2 (fråga inte om den idiotiska numreringen). När du vet detta kan du börja med att skapa en brygga, vilket man gör med programmet brctl (som du kanske måste installera om du inte har det, detta gör du såklart med sudo apt-get install)

När du har brctl så kan du köra detta kommando:

sudo brctl addbr br0

br0 är här namnet på din brygga. När den är uppe så lägger du till de två interfacen genom att skriva

sudo brctl addif br0 eth0
sudo brctl addif br0 eth2

Kom ihåg att ändra namnen om dina interface är annorlunda. Okej, nu är dessa två interface uppsugna i brygga (heh) och ska därmed sättas till ip-nummer 0.0.0.0, vilket är en Linux-variant på att säga till kortet att hålla käften.

sudo ifconfig eth0 0.0.0.0
sudo ifconfig eth2 0.0.0.0

Sådär! I mitt fall funkar nu bryggan (trafik skickas igenom) men för att man själv också ska kunna surfa, vilket kan vara en fördel, så behöver man starta om nätverket. Detta gör man med

sudo /etc/init.d/networking restart

Klappat och klart!

Om någon vet hur man får Ubuntu att göra detta varje gång datorn startar så får ni gärna höra av er eller kommentera. Puss och kram.

Polisen är inte bara otrevliga, utan även illiterata.

2010-02-18T23:39:00.003+01:00

Med risk för att bli populistisk så kommer jag tillägna detta inlägg till att klanka ner på den svenska poliskåren. Efter snacket som gått om Beukelmann Boys i dagarna så har den mycket nödvändiga diskussionen om polisens maktutövande kommit upp till ytan, och kanske blir det till och med någon förändring denna gång. Naturligtvis blir det ingen större förändring även om det skulle behövas, men något litet bara, så att bismaken blir något mindre bitter.

Något som gnagt i bakhuvudet på mig när det vart så mycket tal om poliser, som relativt vänlig språkfascist, är följande bild som ackompanjerade en nyhetsartikel till det oerhört tragiska och till synes menlösa rånmordet i Göteborg:

Det är svårt att veta exakt var man ska börja om man vill beskriva hur dåligt skriven den här lappen är. Man kan ju börja att kolla på vad den enskilda skribenten inte kan beskyllas för, nämligen adressen längst upp till vänster. Tydligen är det "Grova Brotts Roteln" som vill få fram ett meddelande, och inte nog med att man här använder versaler som att det vore en amerikansk låttext vi snackade om, man särskriver dessutom "brottsroteln".

Går man vidare i meddelandet hittar man en till särskrivning kombinerad med versalfel; "Länsmans Torget". Det andra stycket (som för övrigt har två radbrytningars mellanrum, av någon outgrundlig anledning) har ett fullkomligt menlöst kommatecken som är minst sagt störande.

Det enda som förundrar mig är varför man inte valde att skriva "Polisens Tips Telefon" i samma stil som resten av detta lingvistiska skämt, men förmodligen har väl dyslektikerna på polishuset använt det ordet tillräckligt för att det ska ha bankats in någonstans i bakhuvudet.

Jag kanske är konservativ på gränsen till dum i huvudet här, men innefattar det inte även ett element av respekt att skriva en lapp som sätts upp i samband med ett mord? Att läsa en sån här lapp ger åtminstone mig intrycket av slarv, vilket i förlängningen ger intrycket av att det inte är något man tyckt att det är värt att lägga ner tid på. Även om det är en mycket mild form av brist på respekt, så tycker jag ändå att det är både pinsamt och osmidigt av Polisen att inte kunna ha anställda som klarar av att uppehålla ett gott språkbruk. Det är inte ens det att jag anser att alla behöver ha ett "perfekt" språkbruk, jag själv har det såklart inte heller, men man kan väl för fan åtminstone lämna över pappret till någon som kan det där med språket bättre i så fall för en korrläsning?

Ett välmenat tips till Polisen i Göteborg, när ni är klara med den här utredningen, sätt era konstaplar på någon typ av kurs i svenska så att ni slipper se ut som en yrkesgrupp som bara attraherar ointelligenta auktoritetsvurmare från "Den Svenska Medel Klassen", eller åtminstone så att ni lyckas dölja det bättre.

Tack för mig, och till alla poliser som faktiskt gör ett bra jobb; keep it up.

Därför är Andreas Ekström en idiot

2010-01-09T14:38:00.002+01:00

Andreas Ekström är journalist på Sydsvenskan, och har idag helt ensam lyckats med bedriften att kasta in mig i ett politiskt laddat urspår. Det hela började med att Peter Sunde skrev en bloggpost där han förklarade hur man enkelt och relativt billigt kan rendera FRA-lagen helt verkningslös, kort sammanfattat är poängen att man skickar all trafik krypterad till Danmark, och sen vidare ut i världen.

Detta förslag till fullkomligt rimligt och icke-våldsamt medborgarmotstånd är något som Andreas Ekström inte tolererar, utan kallar Peter Sunde för "samhällets fiende". Om vi stannar upp här för en sekund och ser på vad Ekström faktiskt säger, så menar han alltså att en aktion (eller ens ett förslag till en aktion?) som inte involverar något våld, men som har som mål att skydda sig från en statligt genomförd policy som inkräktar på ens integritet, är tillräckligt för att kalla någon samhällets fiende. FRA är demokratiskt underbyggd, anser Ekström, vår ofelaktiga och heliga representativa demokrati har ju såklart tillstått med detta underverk.

Ekströms idioti når inga gränser, hans ord är dom av en dogmatisk politisk korrekt idiot, med enda uppenbara syfte att avancera i karriärsstegen genom att repetera gamla floskler. Ekström är det rakt motsatta av en journalist; han är en reprismaskin för onyanserade, grundlösa och idiotiska påståenden.

Om Peter Sunde, genom att föreslå eller genomföra denna aktion, blir samhällets fiende, vem är då samhället i sammanhanget? Staten eller folket? I Ekströms utopiska verklighet är naturligtvis staten och folket ett och samma, eftersom den representativa demokratin här utgör ett ofelaktigt och totalt band, men är det någon som på fullt allvar tror att FRA har folkligt stöd? Har Sverige, som otvivelaktigen den senare tiden knutit näven ännu mer i fickan än vad som tidigare ens varit tänkbart, haft en starkare demonstationsrörelse och debattrörelse de senaste åren än den kring fildelning och integritet?

I Ekströms fantasivärld skulle vi naturligtvis alla gå till närmaste Hyresgästförening och ta en kaffe med våra välkända grannar, varpå vi alla startar ännu en förening som genom den representativa demokratins blommande slätter kan förändra Sverige så som vi vill ha det.

Vad Ekström inte fattar, och aldrig kommer att fatta eftersom han uppenbarligen saknar varje spår av kritiskt tänkande, är att det är varje demokratisk medborgares ansvar att bryta mot statliga tvång som man själv anser är moraliskt oacceptabla. En person med någon utbildning värd namnet känner till den gråskala som finns mellan rätt och fel, och inser att en dogmatisk hållning för statens rätt är en idiots utstakade väg (etymologin bakom ordet idiot blir naturligtvis härligt ironisk här). Det blir en snårig debatt när man kommer in på våldsammare uttryckssätt som stenkastning, men det är något vi bör lämna därhän för att faktiskt fokusera på vad Ekström här och nu säger: samhällets fiende behöver inte ens bruka våld—bara vägra att anpassa sig till statens bild av vad som är moraliskt rätt.

Mitt avslutande stycke kommer att bryta mot Godwins lag, men det bryr jag mig föga om eftersom jag till att börja med inte är intresserad av att debattera med denna dogmatiska nolla till "journalist":

Ekströms attityd är den fruktbara jord som nazismen blomstrade i, den auktoritetsvurmande personligheten som accepterar auktoritet enbart på grund av dess påstådda auktoritet, även om Ekström i detta fallet såklart fått in en fin brasklapp om den representativa demokratin i samma vända. Om en totalitär revolution genomförts i Sverige och vi fått en auktoritär regim så hade Andreas Ekström varit en av de första journalisterna att ansluta sig till leden, och säkerligen en av de mest flitiga—hans "journalistik" är till synes perfekt för ändamålet: den handlar om att repetera givna sanningar.

Tillägg 18:15 — Något jag helt missade, men som någon tog upp i kommentarsfältet till Ekströms bloggpost, och som jag nu skäms lite för att jag missade själv, är det faktum att inget som Sunde föreslår är olagligt. Visst, FRA:s uppgift är att avlyssna, men att kryptera trafik är inte olagligt. Att skicka sin trafik via Danmark är inte olagligt. I sken av detta blir Ekströms argument naturligtvis bara ännu mer idiotiskt; man behöver inte ens vara kriminell för att vara samhällets fiende—bara oliktänkande.

Död, frigid vinter

2010-01-07T18:06:00.003+01:00

Det var ett tag sen vi talade nu, Jag och den fiktiva och icke-existerande läsaren som är Du. Jag är inte säker på vad det beror på, antagligen bara den gamla vanliga känslan av att jag inte har något att tillföra. Skit samma, jag tillför nu som kompensation låten New Wu från Raekwons nyaste skiva, ny hiphop som låter som gammal och för tankarna tillbaka till den ljuva ungdomen, då Wu Tang satte ett soundtrack till en vardag där framtid var ett främmande begrepp.

Mannen som makthavare

2009-11-12T15:10:00.002+01:00

Jag blir något trött när jag läser artikeln Det var ju han och jag mot världen på DN:s nätupplaga. Artikeln nämner tre personer, varav två är kvinnor, som råkat ut för otrohet. Med en något skeptisk inställning börjar jag läsa, och får genast intrycket av att artikeln är vriden. Jag försöker hålla mig, tills det att jag börjar läsa sektionen som handlar om artikelns enda man, nämligen "Erik".

I stycket om "Erik" får man läsa att han och hans dåvarande flickvän hade "bestämt sig för varandra", ändå blir han sviken. Sen kommer den naturliga punchlinen — "Erik" har ju (naturligtvis) varit otrogen, flera gånger, i förhållandet tidigare. I artikeln kan vi läsa att "när han diskuterade med vänner brukade han säga att han var 'trogen mot sig själv'". Det verkar vara en riktigt hyvens kille det här.

Efter att ha läst de andra kvinnornas gråtmilda historier så kan man ju inte låta bli att fundera på vad det egentligen är som man vill ha sagt med den här artikeln. Vi får möta två sårade kvinnor och en sårad man, med den enda reservationen att mannen faktiskt förtjänade det för han verkar ju vara ett jävla as. Hela situationen blir inte bättre av att det faktiskt är en kvinna som skrivit artikeln.

Det är fullt möjligt att jag överreagerar, men jag tycker att om man ska diskutera jämlikhet och könsroller så kanske man också bör göra det från båda perspektiven. Rigida könsroller drabbar alla, inte bara det motsatta könet utan också till stor del de som befinner sig i könet men inte känner igen sig i könsstereotyperna.

Gör om, gör rätt, Malin Nordgren.

Tillägg: Glömde förresten nämna en sak som är ganska relevant i sammanhanget, den sista meningen i sektionen som handlar om "Erik" avslutas med moralkakan "numera vet jag hur det känns att bli sviken". Det finns säkert många andra saker som också är värda att ta upp med artikeln, bland annat det faktum att till och med rubriken utgår från ett kvinnligt perspektiv.

En kärleksförklaring till Mullbergaskolan

2009-11-02T17:49:00.005+01:00

Fick alldeles nyligen ett tips om en artikel på Aftonbladet som måste anses otroligt pinsam för Newsmill, en debattsida som gått från meningslös till totalexponerad på en minimal tidsperiod, och väl får anses ha gett uttrycket "fake it 'til you make it" ett ansikte. Med rätt font och språklig begåvning kan man komma långt, åtminstone tills bubblan spricker, vilket den uppenbarligen gjort.

"Leif Waldemark" står som upphovsman till artikeln mot evolution (PNG: 1, 2) som publicerats på Newsmill. Leif är rektor för "Mullbergaskolan", problemet är bara att varken Leif eller skolan existerar. Vad som däremot existerar är en sida vid namn mullbergaskolan.se som får anses som ett mästerverk i konsten att trolla. Sidan är sprängfylld med humor på hög nivå, beskåda bara inlägg som Förbannat dålig hantering av mina Internetguiden, Piratföräljning av skolfotografier och PRAO-dags!.

Det här är alldeles underbart, och jag tror att jag bäst avslutar med att citera Martin Aagård som skrev artikeln på Aftonbladet:

”Leif Waldemark" är ytterligare ett bidrag till en växande flora av ultramodern satirisk litteratur – mockbloggarna. Och jag älskar dem.

Se även: Sanningen måste fram och Wereds Vådligheter, detta kan bli ett helt projekt av trollgrävande.

The edge

2009-10-30T02:31:00.004+01:00

Vana läsare kanske får för sig att jag tappat en viss skärpa. Vana läsare förresten, jävla vanföreställningar. Jag har väl ungefär tio läsare om dagen, men hade det vart för läsarna jag skrev hade jag väl lagt av för länge sen. Det handlar väl snarare om att slå den inre rösten på käften, snarare kanske om att få ett utlopp inför en själsfrände man aldrig hittade, med den uppenbara nackdelen att man inte får någon respons. Men om onani är sex med någon man älskar så är kanske en helt introvert blogg det bästa en människa kan göra. Hunter S. Thompson sa det väl bäst, som alltid:

No man is so foolish but he may sometimes give another good counsel, and no man so wise that he may not easily err if he takes no other counsel than his own. He that is taught only by himself has a fool for a master.

God natt.

Paechter

2009-10-22T18:48:00.004+02:00

When a male baby comes to the realization that his mother is not of himself, but is a separate being, he sees her simply as different, not as inferior. To say that I am like this and not like that does not have to render subordinate that which I am not. In asking for a world in which we are all Subjects, I am not asking for the elimination of difference. I am, rather, asking that we deconstruct, demolish and de-naturalize the power relation that currently exists between Subject and Other.

Paechter, Carrie. Educating the Other. Gender, Power and schooling.

En stenkastares idévärld

2009-10-11T15:05:00.000+02:00

Igår hörde jag en anarkist (inte den bra sorten) påstå att "om konsumerismen försvann så skulle miljöförstöringen minska", det kunde tydligen "vem som helst" förstå. Därav krossades skyltfönster. Jag lyckades hålla tyst om kausalitet och andra för honom okända begrepp, och lyckades faktiskt. Det var nog till det bättre.

En anspråkslös teori om prissättningar

2009-09-28T04:51:00.001+02:00

För ett tag sen läste jag tidningen Residence (köp den inte), som jag fick begagnad av en vän. Eftersom heminredning knappast är ett av mina primära intressen så lade jag den åt sidan, och läste den inte förrän någon dag senare då jag av en händelse befann mig på toaletten.

Ett visst illamående infann sig när jag slussades genom perfekta hem för perfekta människor, öppna planlösningar och golv i svartek, det var ingen ände på fullkomligt menlösa, men säkerligen dyra, detaljer och innovativa lösningar. Det var dock inte detta som fångade mitt intresse, utan något helt annat; en annons. Annonsen försökte sälja en dyr märkesstol, anspråkslös och överprisad i mina ögon men säkert genial i någon annans. Det intressanta var dock inte det löjligt höga priset, utan snarare hur priset såg ut.

När man står i en cafeteria och överväger om det är värt att köpa en fralla till kaffet eller inte så möts man ofta av konkreta priser. Kaffe kostar 20 spänn, med en fralla kostar det kanske 40 och en ensam fralla kostar 30. Inga konstigheter. En annan prissättning som ofta används oavsett prisnivå, vare sig det är en fralla eller en iPod, är vad man kan kalla de psykologiska priserna. TV-apparater kostar mer ofta än inte kanske 14 999:- och inte 15 000. Likväl kan en fralla kanske kosta 39 kronor, för att ge intrycket av ett billigare pris än 40. Utan att gå in på hur effektivt detta är så ska jag gå vidare till min poäng.

Det finns nämligen en tredje prissättning som varken är konkret eller psykologisk. Eftersom vi ändå är igång och skapar termer så väljer jag att kalla denna prissättningen för reell, inte på grund av att den är det utan snarare för att den vill verka som det.

I tidningen Residence möttes jag nämligen av en annons där jag såg en stol som kostade, låt säga, 14 563 kronor. Jag kunde inte låta bli att fascineras först och främst över hur en stol kan kosta så otroligt mycket pengar, men ännu mer fascinerande är hur man kommit fram till just det priset. Varför kostar stolen inte bara "fjorton tusen spänn", eller 14 499 kronor?

Man kan naturligtvis fundera, och som ni kanske redan listat ut från min något värdeladdade namnsättning på pristypen så tror åtminstone jag att det bottnar i ett behov att rättfärdiga det höga priset. En så precis sättning av priset ger ju onekligen intrycket av att man lagt ner tid och energi på att erbjuda denna kvalitetsvara till det absolut lägsta priset, säkerligen har man tummat lika lite på priset som på produktens omätbart höga kvalitet.

Det blir naturligtvis lättare att se vilken pristyp det rör sig om ju fler siffror som ingår i priset, till exempel kan man ju inte egentligen avgöra om 24 kronor är ett psykologiskt pris eller ett reellt pris. En sak är dock säker, vi kommer förmodligen inte se några iPods i affärerna de närmaste åren som har ett rekommenderat pris på 3483 kr — då får du vända dig till heminredarna.

Hägglund, gemene man och icke-debatten

2009-09-28T03:50:00.003+02:00

Om det är något man fått stå ut med i det här jävla landet de senaste veckorna så är det icke-debatter. Det är icke-debatter om jämlikhet, uppeldade av en debattartikel för att sen naturligtvis långsamt mynna ut i ingenting, utöver möjligtvis ökade intäkter för mediabranschen. Jag kunde egentligen inte bry mig mindre, men i egenskap av hedervärt pseudointellektuell blir jag naturligtvis intresserad när debatten rasar (underskattat ord) i kultursverige.

Icke-debatten om kultur är en menlös och ful maskros som växt ur den hög med skit som är en debattartikel i DN, där allas vår Hägglund lägger fram ett icke-argument och kommer fram till en icke-syntes, eller vad man i folkmun skulle kalla "ingenting". Precis som i det första och tidigare nämnda fallet (som vi må ignorera tills det självdör, bevare oss) skapas ingenting ur ingenting, och sen rasas det. Gemene man på gatan rasar.

Jag ska inte uppta er läsares säkerligen dyrbara tid med mina personliga reflektioner, utan bjuder istället på denna diamant från SVT debatt (som för övrigt är en konkretisering av begreppet "förvirring", men det är en annan historia) där Hägglund får stå emot en hagelstorm av icke-frågor och icke-argument relaterade till hans icke-debattinlägg från morgonfrisyrsbärande rödvinskommunister och andra upprörda kulturbärare.

Luta dig tillbaka och njut, rök en pipa och bevittna hur mänskligheten närmar sig nadir:

Jag hatar Marcus Birro

2009-07-25T13:25:00.000+02:00

Hata är ett starkt ord, men jag har verkligen aldrig sett Birro i ett sammanhang där han inte är ofattbart vidrig. Varje gång jag ser honom har han applicerat någon äcklig pinad douchebag-persona utåt, men bakom potemkinkulisserna av kultur och vetande som han frenetiskt slänger upp sitter det bara en ärrad tonåring och runkar till sin egenupplevda överhet.

Om ni inte redan upplysts om att det är Birro jag pratar om så kanske ni tror att beskrivningen ovan snarare handlade om yours truly, och för det skulle jag inte klandra er. Det finns dock en viktig skillnad mellan mig och Birro, jag är fan inte pretentiös. Jag skriver inte texter för att få acceptans från andra. Ja, jag är väl också en person som hade en ganska pissig tonår och därför blev en bitterfitta istället för en Så ska det låta-tittande, radhusboende normalmedborgare. Birro börjar bli för gammal för den här patetiken.

Jag läste Jag har löst gothens gåta, åtminstone en del av den tills jag var tvungen att gå och spy, och det är verkligen helt ofattbart vilken äcklig människa han är. Vi fattar Birro. Du är speciell. Du är så jävla djup, du är verkligen en färgklick. Tänk om folk fattade saker så som du fattade saker.

Kommentarfältet är en guldgruva:

Ibland misstänker jag att Marcus Birro är ett journalisttroll. För på något vis så måste han ju förstå hur uttjatade, slitna och meningslösa alla de klichéer han använder sig av är. Antingen förstår han det, men inser att han inget annat kan, och därför måste fortsätta med det för att ha mat på bordet, eller så förstår han det och finner det underhållande att sådan extrem underprestation tillåts och till och med belönas med reda pengar. Jag skulle i alla fall fnissa lite glatt för mig själv om jag lyckades göra just som Marcus Birro och leva gott på det.

Sakkritik? Sisters of Mercy är ett band som gör precis lika monoton och simpel musik som 50 Cent. Skillnaden är väl att 50 Cent faktiskt kan vara underhållande. Om man vill studera något så bör man studera något som faktiskt gör att studera. Jag förstår mig inte riktigt på vuxna människor som är "deep" med kulturen men ändå lyssnar på banal popmusik och ser det som en prestation.

Festival als Wille und Vorstellung

2009-06-06T23:44:00.003+02:00

Vad är egentligen en festival? Det självklara, och tråkiga, svaret är naturligtvis att det är en samling med människor och artister, en stor fest med kultur i fokus. Det är naturligtvis bara en idiot som ser på en festival som detta, det är ett perspektiv värdigt en handläggarkärring på valfritt svenskt kommunhus, men för varje upplyst människa är en festival är så mycket mer. Festivaler är ett gigantiskt, socialt experiment som år efter år på bara en vecka expanderar med ljusets hastighet, för att sedan kollapsa i någon form av vidrig syntes där man egentligen inte kommit fram till någonting, igen.

Rockfestivaler handlar inte om musik. Så skriver Fredrik Strage, en av de svenska journalister som är värda att överhuvudtaget lyssna på, istället för att omedelbart slå en knytnäve i ansiktet på dem när de försöker orera kring något enbart i syfte att erigera sin verkliga eller imaginära, men alltid impotenta, kulturfallos något ytterligare. Strages krönika bör ingen missa, för den tar upp mycket av kärnmeningen i festivalerna. Med en avslutningsrad som är mer skitbra än pretentiös så måste jag erkänna att det är en av de bättre krönikor jag läst:

Ute på campingen skjuter någon upp en ensam fyrverkeripjäs i sommarnatten. Det liknar en nödraket.

En vän till mig påstod att en festival är som en inblick i vad som skulle hända om alla lagar försvann, ett typ av Mad Max-samhälle där maten kommer ifrån sunkiga kebabvagnar och människorna ser ut som samtliga dragits genom skiten efter en bil i flera timmar med ett intravenöst dropp av alkohol bestämt fasttejpat vid armen. På campingen nollställs alla delar av civilisationen förutom popmusiken. Nollställs gör också all den status en människa kan ha horat till sig inom samhällets ramar - social klass syns sällan på en festival. Den får helt enkelt inte en chans att synas, utan drunknar snabbt i skiten, tillsammans med den individuella värdigheten och moralen.

En festival är allt, och en festival är inget. En festival är ett mediokert alternativ till ett ännu ointressantare liv, och på sin höjd intressant som morbid kuriosa. En festival uppnår aldrig någonting, men det gör egentligen inte ett liv heller, och det är väl någonstans i det gränsområdet som företeelserna kan mötas.

Äventyret

2009-06-04T19:40:00.001+02:00

av Pär Lagerkvist

Det kom ett skepp med svarta segel och ville föra mig bort. Och jag steg ombord, betänkte mig inte mycket, en liten färd kunde jag gott göra, jag var ung och obekymrad och längtade till havs. Vi sköt ut från kusten som snart försvann bakom oss och skeppet fördes säkert av en frisk vind. Besättningen som jag kom i beröring med var hård och allvarlig, talades mycket gjordes inte mellan oss ombord. Vi seglade och seglade dag och natt i långa tider och efter samma kurs. Något land stötte vi inte på. Vi fortsatte år efter år, havet var öppet, vinden god. Något land syntes inte till. Det tyckte jag till slut var underligt och frågade en av besättningen hur det kunde komma sig. Han svarade att det fanns ingen värld mer. Den var förintad, sjunken ner i djupet. Det var bara vi.

Det tyckte jag var spännande. Vi seglade längre ännu. Havet låg öde. Vinden fyllde de svarta seglen. Allt var tomt, det fanns bara djupen inunder oss. Då bröt ut en fruktansvärd storm. Havet dånade och vräkte omkring oss. Vi kämpade i mörkret. Stormen hörde inte upp, och inte mörkret. År efter år fortsatte den. Molnen släpade över de svarta seglen, allt var svart och tomt och öde. Vi kämpade i natten, i ångest och nöd, upprivna, söndersargade, utan att våga hoppas mer.

Då hörde vi till slut bränningarnas bedövande dån. Av en mäktig våg kastades vi mot ett skär som höjde sig ur havet. Skeppet splittrades, vi klamrade oss fast vid skäret. Spillrorna flöt omkring, trasor av seglen; vi klamrade oss blott fast vid marken. Det ljusnade nu äntligen och vi kunde se. Skäret dit vi räddats var skrovligt och mörkt. Där stod bara ett enda förblåst träd, blommor och grönt fanns där inte. Vi klamrade oss fast. Vi var lyckliga. Vi lade kinden mot marken och grät av lycka. Det var världen som börjat stiga upp ur djupen igen.

Att leva i Sverige är att lära sig orka

2009-02-03T16:50:00.001+01:00

När man spenderar ett år i Sverige spenderar man 3/4 av det året med att längta till den där överblivna fjärdedelen, som ofta smälter samman med resten av årstiderna på ett sätt som får en att känna som om en högre makt oprovocerat tvingar en att lukta på dess otvättade kön. Det är en frän, obekväm lukt som könet avger i samma stund man inser att det där man väntat på i nästan ett år inte kommer ge en paus i lidandet. Det är omöjligt att denna syn på livet är något som präglar nationer som har en bättre placering. Finns det någonstans på jorden där någon står ut med ett så mörkt och andefattigt jävla leverne som personer i våra breddgrader och över skänkes?

Tänk att man ska leva ett helt liv på det här sättet. Väntan, väntan, väntan. Ibland är det för mig oförståeligt hur folk orkar leva i pauserna. Som fångarna i Auschwitz försöker de hålla skenet uppe, låtsas som att verkligheten är oviktig, folk verkar försöka förtränga hur eländigt den större delen av det kronologiska svenska levernet är. Det är dock inget som låter sig förträngas. Det syns i ögonen på alla. Kassören i mataffären, busschauffören, de flesta människor man träffar på som framstår som något annat än hjärndöda, förhatliga svin som frossar i materialism för att tillfredsställa sina barnsliga lustar efter form och färg. Snarare är det väl kanske vad som inte syns i ögonen på folk.

Jag förvånas ständigt av att folk orkar.

Far och jag

2008-10-29T17:32:00.001+01:00

Ett utdrag ur "Far och jag" av Pär Lagerkvist från "Onda sagor" (1926).

Vi gick tysta. Var och en tänkte på sitt. Mitt hjärta drogs ihop som om mörkret kommit in och börjat krama på det. Då, när vi var inne i en kurva, hörde vi plötsligt ett väldigt dån bakom oss! Vi väcktes förskräckta ur våra tankar. Far ryckte mig ner på banvallen, ner i avgrunden, höll mig kvar där. Då störtade tåget förbi. Ett svart tåg, släckt i alla vagnarna, det gick med rasande fart. Vad var det för ett, det skulle inte komma något tåg nu! Vi såg förskrämda på det. Elden flammade i det väldiga lokomotivet där de skyfflade in kol, gnistorta yrde vilt i natten. Det var ohyggligt. Föraren stod där blek, orörlig, med som förstenade drag, upplyst av elden. Far kände inte igen honom, visste inte vem han var, han bara stirrade rätt fram, det var som om han skulle bara in i mörkret, långt in i mörkret, vilket inte hade något slut.

Uppjagad, flämtande av ångest stod jag och såg efter den vilda synen. Den uppslukades av natten. Far tog mig upp på banvallen, vi skyndade hem. Han sade:

- Det var underligt, vad var det för ett tåg? Och föraren kände jag inte igen. Sedan gick han bara tyst.

Men jag skälvde i hela kroppen. Det var ju för mig, för min skull. Jag anade vad det betydde, det var den ångest som skulle komma, allt det okända, det som far inte visste något om, som han inte skulle kunna skydda mig för. Så skulle denna världen, detta livet bli för mig, inte som fars, där allting var tryggt och visst. Det var ingen riktig värld, inget riktigt liv. Det bara störtade brinnande in i allt mörkret, som inte hade något slut.

En konduktörs sinne

2006-08-04T02:31:00.001+02:00

Vi bor i ett land med ett välutbyggt tågnät. Du kan, på ett relativt bekvämt sätt, ta dig från en stad till en annan inom en resonabelt valfri tidsperiod via den inte-så-längre statliga järnvägen. De flesta betalar för dessa resor, oftast monetärt genom att köpa biljetter. Många gör det inte.

Det är en allmänt accepterad uppfattning att konduktörerna har till uppgift att kontrollera dessa färdbevis. Detta är felaktigt. En konduktör är en fascistoid instans, som enhet placerad på just ditt tåg endast för att rensa agnarna från vetet. För att överleva, i denna kollektivåkandets bestialiska och mörka värld så är det viktigt att förstå - konduktörens sinne.

Du tror att konduktören vill se att du har köpt en biljett. Detta är fel. Att lösa en biljett föder inget annat än förakt i konduktörhjärtat. Ignorera den jäveln. Visa din enhetliga styrka. Sätt på musik, läs en bok, kolla ut genom fönstret. Planera revolution.

Konduktören kommer att ignorera dig tillbaka.

"Let the bastard chase you. He will follow."

Fyllesnack

2006-07-13T18:58:00.002+02:00

"Det är det enda sättet att bedöva våran intelligens. Genom att supa kan vi bli av med våran insikt, och uppleva lycka, på det sättet som gemene man upplever enbart genom att njuta av livet"

- Daniel Bjurbom

Kingdom of Fear

2006-07-08T15:41:00.001+02:00

Weird things happen when you get whacked by serious lightning. Many years ago, nineteen (19) members of the Strange family in North Carolina were struck at the same instant when they all leaned against a chain-link fence at a July 4 fireworks display. They all survived, but none prospered. It was like some horrible merciless coincidence out of the Old Testament--or extremely bad karma, to millions of non-Christians, among whom I definetly count myself, I have abandoned all forms & sects of the practicing Christian Church.

I have seen thousands of priests and bishops and even the Pope himself transmogrified in front of our eyes into a worldwide network of thieves and perverts and sodomites who relentlessly penetrate children of all genders and call it holy penance for being born guilty in the eyes of the Church.

I have seen the Jews run amok in Palestine like bloodthirsty beasts with no shame, and six million brainless Baptists demanding the death penalty without any trial at all for pagans and foreigners and people like me who won't pray with them in those filthy little shacks they call churches. They are like a swarm of rats fleeing a swoop of fire, and I want no part of them. Indeed, I have my own faith and my own gods to worship, and I have been doing it with a certain amount of distinction for ten thousand years, like some fine atomic clock with ever-lasting batteries.

Whoops! I have wandered off on some kind of vengeful tangent, here, and we don't really need it now, do we? So let us save that wisdom for later.

A turn for the worse

2006-06-10T22:50:00.001+02:00

Det är som att tiden vägrar dö. Den vägrar bli dödad. Den ligger inte ens still.

Levande surrar den runt, som en ständig påminnelse.

Du förlorar. Game over.

Porr, porr, porr

2006-05-31T23:27:00.001+02:00

Skrivet av någon annan.

Allt är porr, fattar du inte det? Allt är porr. När du pratar med någon så är det en porrakt, fattarru? När du talar, så suger den som lyssnar på din svullna egopenis. Påstår du att du aldrig reflekterat över detta? Har du aldrig upplevt att du fått dålig smak i munnen av en viss sorts kommunikation? Jo, givetvis har du det.

Porr, porr, porr.

Canada Goose

2006-05-01T19:37:00.001+02:00

Brev från Stalingrad

2006-04-24T23:26:00.002+02:00

Brev 17

Att i Stalingrad tala om Gud är att förneka honom. Jag känner mig tvingad att säga det till dig, kära far - för den skull gör det mig dubbelt ont. Det är du som har uppofstrat mig eftersom jag ingen mor hade och du har alltid ställt gud för min inre och yttre syn. Och än djupare beklagar jag mina ord eftersom de blir mina sista. Jag kommer aldrig att få tillfälle att säga något som kan stryka över och försona.

Du är själasörjare, far, och i sitt sista brev säger en människa blott det som är sanningen - eller det som hon tror vara sanningen. Jag har sökt Gud i varje granathål, i varje bombat hus, i varje gathörn, hos varenda kamrat när vi låg i våra skyddsgropar, och jag har sökt Honom i hans himmel. Gud visade sig inte när mitt hjärta ropade efter honom. Husen låg i ruiner, mina kamrater var lika tappra eller fega som jag, på jorden rådde hunger och död, från himlen föll bomber och eld, blott Gud fanns ingenstans, det är ohyggligt och att jag aldrig kan göra detta gott igen.

Men om det ändå finns en Gud, så finns han hos er, i sångböckerna och bönerna, i prästernas och predikanternas gudliga talesätt, i klockklangen och rökelsedoften. Men i Stalingrad finns han icke.

Brev 27

(...) Här i tältet ligger vi över 80 man, utanför ligger oräkneliga kamrater. Genom tältduken hör vi hur de skriker och stönar och ingen kan komma till deras hjälp. Bredvid mig ligger en underofficer från Bromberg med ett svårt bukskott. Överläkaren har sagt till honom att han snart får komma hem, men till sjukvårdaren säger han ”Han klarar sig inte över natten, låt honom ligga så länge”. Överläkaren är verkligen en god människa.

På andra sidan om mig, invid väggen, ligger en soldat från Breslau, som har förlorat en arm och näsan och han sa till mig att nu behövde han ingen näsduk längre. När jag frågade honom vad han skulle göra om han grät, sa han: ”Inga här, varken du eller jag, kommer att gråta mer. Det är andra som mycket snart kommer att gråta över oss”